Opera på Skärets uppsättning av La Traviata blev en omedelbar publik- och kritikersuccé. Sångarna i de två premiärerna hyllades med stående ovationer, och nu stämmer kritikerna in i hyllningskören.
”Verdi och sångarna är värt en resa till Skäret” sammanfattar Svenska Dagbladet sin recension.

I uppsättningen sjunger solister från totalt tio länder, och de tre huvudrollerna besätts av två sångare per roll som sjunger varannan föreställning. Efter de två premiärerna skriver Svenska Dagbladet att ”Ania Jeruc lyser som Violetta”. Nerikes Allehanda instämmer i hyllningen av den polska sopranen med beskrivningen ”En av de bästa sopranröster jag hört live” och ”På en avskalad scen…får Jeruc tårarna att rinna, både sina egna och publikens…”.

Dagens Nyheters utsände var en av dem som påverkades starkt av hennes sång: ”Likt julia Roberts i Pretty Woman har jag svårt att hålla tillbaka tårarna…” skriver han och kallar i sin recension Jeruc för uppsättningens starka kort:
”Hon har inte bara styrka och total kontroll över sin röst – inte minst i den halsbrytande scenen i slutet av första akten – hon har en vacker klang och är hela tiden i sin roll”.

ops_kostym_1

Ania Jeruc spelar mot den amerikanske tenoren Dominick Chenes, ”en lyrisk tenor med hetta och romantisk glöd”, och den vitryske barytonen Pavel Yankovsky, som gör sin roll med ”återhållen auktoritet” enligt Svenska Dagbladets recensent. För NA:s kritiker var duetterna mellan Jeruc och Yankovsky kvällens absoluta höjdpunkter”.

Jessica Rose Cambio, som alternerar i rollen som Violetta och sjöng den andra premiären, får stort beröm av Dalarnas tidningars kritiker, som skriver att ”hon excellerar…med sin påtagliga innerlighet i den tredje aktens utdragna dödsscen.”

Samme kritiker anser att tenoren Won Whi Choi ”är jämn över registren och riktigt bra särskilt i De´miei bollenti spiriti” och konstaterar att ”de största applåderna får, helt rättvist, barytonen Valdis Jansons efter di Provenza il mar. Jansons gör några vackra saker när han förlänger fraser utan inandning, något som dirigenten Marcello Mottadelli, en trotjänare på Skäret, underlättar genom genomgående uppdrivna tempoval.”

ops_kostym_3

Orkester, regissör, kör och scenograf får sin beskärda del av berömmet. ”Samspelta Svenska Kammarorkestern från Örebro lyfter fram solisterna” skriver Svenska Dagbladet, ”Stark tolkning, sammanfattar DN” och NA skriver att ”Under Marcello Mottadellis säkra ledning backas sångarna upp av en homogen och stilren orkesterklang som gör att man inte kan göra annat än att njuta. Kören låter dessutom bättre än på flera år och genom god regi av Alexander Niclasson blir de stora fest- och maskeradscenerna tydliga och strukturerade.” Såväl NA som DN lyfter också fram Sven Östbergs rena och avskalade scenografi: ”Scenografin är enkel men funktionell, med små medel förvandlas scenrummet mellan varje akt”, skriver DN.